I dag kommer han hem. För att stanna.
De nio månaderna har gått och vi har klarat det. Det har på det hela taget gått bättre än jag trodde, men det är ändå skönt att det är över. Jag tror att det borde finnas en massa reflektioner, har jag växt som människa av upplevelsen, har han? Men jag har inga just nu, bara en lyckoboll i magen för att jag återigen ska bli vi.
