- Jag tycker att det är dödstråkigt att handla mat.
- Jag tycker att det är dödstråkigt att planera mat.
- Jag tycker att det är dödstråkigt att laga vardagsmat.
- Jag tycker att det är jätteroligt att laga ny, rolig mat i korta vågor av inspiration.
- Jag är alltid jättehungrig och tycker mycket om att äta.
Följdeffekterna är ganska lätta att överblicka. Jag blir jättehungrig (aka jättesur) orkar inte handla/laga mat och äter i stället skräp (läs: mackor). Det är ett av de viktigaste skälen till att jag älskar att äta ute. Man slipper allt det jag ogillar (framför allt the dreaded planering) och får ändå god och rolig mat.
Dock var inte det vitsen med den här funderingen. I stället handlar den om grytor.
Vafalls? Jo, jag har en obegriplig faiblesse för grytor. Inte maten i dem nödvändigtvis, men själva grytorna. Har en trevlig kompis i gjutjärn och det är något med att stå där och röra med min träsked som gör att myset rinner genom mig. Jag tror att jag för ett ögonblick tror att jag är i det här:
(Ja, det är Hugh, nej, jag är inte en stalker. Ännu.)
Snarare än det här:
Vilket det förstås inte är något större fel på, men det skriker ju inte direkt "gjutjärnsgryta som kokat i fem timmar medan man då och då rört runt med sin träslev". Varför man nu skulle vilja göra det.
I alla fall, i ett desperat försök att komma till saken: vad finns det för vegetariska grytor? Det känns som om det alltid är en halv kalv som ska rostas och sedan koka i fem timmar. Kan man få till den där mustigheten (och matigheten) på bara grönsaker? Utan att det är en tomatsås som försöker att låtsas som ingenting?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar