
Det är så fint att ärva böcker. När morfar dog så gick jag i hans bokhylla och plockade och lärde känna en helt ny morfar. Han tyckte mycket om poesi och, liksom jag, gamla klassiker. I mitt minne är han snäll, ganska pompös och fullkomligt besatt av de föreningar han ledde. Men som en stilla ström i bakgrunden gick kärleken till mormor som dog många år tidigare. Han blev aldrig nöjd med porträttet han lät måla; jag hittade ett fotoalbum från deras ungdom, fyllt av kärleksdikter.
Och i min hylla står boken hon gav honom fredsåret 1945, fyra år innan min mamma föddes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar