Inga do's, bara dont's

Tack vare teknik och omgivning gör jag mer och mer bara det jag tycker om. Och ju mer jag bara gör det jag tycker om, desto mer inser jag hur tråkigt det andra är*.

Några exempel:

• läsa kvällstidningar. När jag bodde hemma fanns det alltid kvällstidningar att läsa. Mord och kändisskvaller och rådgivningsspalter var en del av vardagen. Sedan flyttade jag hemifrån (helt tillfälligt, har vi kommit överens om) och hade ingen lust att lägga pengar på det. När jag hälsar på tänker jag att nu, nu ska det bli lite guilty pleasure. Skvaller, skräp och dålighet – bring it! Och så blir jag så besviken. Det är liksom bara tråkigt.
• se på vanlig tv. Det är underbart att bara se på tv som man gillar, hela tiden.
• shoppa. Egentligen är det mest jobbigt. Man hittar inget, man svettas i provrum, man måste gå en massa utan att se natur. Nä.
• lyssnar på annan radio än p1. Jag minns när min mamma sa att hon skulle kunna lyssna på p1 hela dagarna och att det nog skulle vara ett ganska bra sätt att använda sin tid. Jag skrattade rått och tyckte att det var det tråkigaste jag hört. Mamma, du hade rätt. More importantly: jag hade fel.

Det enda problemet är att det här skapar ett slutet system. Jag får inga nya förslag på hur man ska gå vidare. Hittar inga nya tv-program eftersom jag aldrig "råkar" se något. Blir sugen på nya kläder (eller upptäcker att de gamla är i trasor) men de infinner sig aldrig av sig själva i min garderob. Upptäcker någon som helst ny musik.

Men det är det värt.

*Detta skall alltså inte blandas samman med sådant jag inte gör men inte tycker är dumt. Till exempel att frivilligt läsa romaner som publicerats efter 1940. Eller handlar om tiden efter 1940.