På många sätt är jag en utpräglad beroendemänniska. När folk säger så menar de ofta att de har provat alla illegala droger och dricker GT till frukost. Det menar inte jag. Vad gäller sådant har jag alltid varit ytterst välartad och aldrig ens varit i närheten. Däremot har jag lätt att utveckla dåliga, konstiga vanor.*
Det började i den gröna ungdomen (eller, ung är jag väl fortfarande, mer kanske när jag var ett skott) och jag sög på tummen. Det var en utmärkt vana som jag upprätthöll i många år. Har överbettet kvar som minne. När det blev socialt svårt så började jag bita på naglarna istället (överlappade det? Jag minns inte). Det är en höjdare som jag fortfarande ägnar mig åt när det är läge. Ett tag var jag inne på att böja händerna, framåt och bakåt, som en sorts strech. Det var udda. Och svårt att sluta med. Å andra sidan har jag ju lyckats sluta med det – till skillnad från att bita på naglarna.
Nu har jag kommit till en punkt i livet när jag äntligen börjar närma mig ett beroende värt att tala om. Jag tycker att för att det ska räknas så måste man ju få abstinens, annars är det lite svagt. Och nu är jag där.
Jag borde ha förstått, ha insett det långt tidigare. Jag har gått i svensk skola, fått besök av före detta missbrukare som med skakiga händer skrämt mellanstadiebarnen med historier om hur det smyger sig på. När det var jag själv så jag inte tecknen. Vännerna (som redan var nere i träsket) fick det att låta så normalt, det klart att man drar i sig en hel del, både morgon och kväll. Gärna under dagen också om man får chansen.
I början ville jag inte ha så mycket, tyckte man mådde lite dåligt efter ett tag. Sedan gick det över och jag hade ingen botten.
I början gillade jag lite försiktigare sorter, men efter ett tag räckte de inte längre utan jag fick trappa upp.
I början gjorde det varken till eller från men nu märker jag att det hjälper mot trötthet, huvudvärk, förkylning och tristess.
Jag släpper inte koppen med Lapsang souchong, jag kan sluta när jag vill!
* Jag har en vän som brukar säga att hon inte ens kan lära sig att borsta tänderna regelbundet, hur ska hon då kunna komma ihåg ett beroende?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar