Skorpor

En av mina stora svagheter är Bregott. Det är det mest fantastiska man kan äta och jag har ringa förståelse för dem som inte tycker att det där spelar så stor roll, margarin som margarin.

Jakten på det perfekta brödet att lägga sitt Bregott på slutar aldrig. Skorpor är en favorit, de är utmärkta Bregottbrickor. Mycket av smöret fastna dessutom i skorpans alla fördjupningar, vilket gör att man kan ta extra mycket utan att omgivningen riktigt märker det.

I min favoritkokbok Kärlek, oliver och timjan finns ett recept på grahamsskorpor med kardemumma som jag länge spanat suget på och idag slår jag till. Skorporna behöver pysslas med i flera omgångar men det är ett mysigt och enkelt pyssel och till skillnad från en del komplicerade brödbak får man ganska mycket för det - uppemot 50 skorpor!

Den första plåten torkas nu långsamt i ugnen med luckan på glänt. Jag funderade en stund över hur man skulle få till något som kunde hålla luckan öppen utan att riskera att det instickna skulle ta eld. Ett genidrag från min sida - och ugnsgallret satt som en smäck.

Efter två timmars torkning tog jag ut dem och beskådade verket. De är mycket stiliga och ganska goda. Kanske lite väl småsmuliga, lite torra. Torra?! Ja, när de smular sig i dammstora smulor så känns de liksom torrare än mitt favoritköpemärke. Kanske kan någon smart nu ingrediens hjälpa mot det? Vem vet, så händig är jag inte att jag orkar gå lös på femton provbakningar av skorpor.

Ät och var nöjd, för sjutton.